Ojnare skog

bilder av Caroline Leifsdotter, tagna vid ett annat tillfälle

Helgen spenderade vi, dvs jag, min älskade och några goda vänner, på kära Gotland. Hem för mig i olika perioder av mitt liv. Nu hade vi eldceremoni vid stranden den första maj - egentligen förflöt fyra dagar i ceremoniell rymd, med total närvaro i här och nu och frid. Mitt i denna frid besökte vi Ojnare skog i Bunge. Det är en fantastisk hedmark, rik på gamla tallar och orkideer, som nu hotas av Nordkalk som vill förvandla platsen till ett gigantiskt grustag. Kalken ska malas till pulver... När man ser uppbrutna bitar i skogen så ser man på många generationer Liv från den tid när Gotland låg vid ekvatorn. För 400 miljoner år sedan. Hedmarken har ett tunt jordlager som nästan bara tall och en klarar att stå på, men nu har många fallit runt provbrotten. Stormen Per sänkte en tall mitt framför nosen på oss som då trummade vid provbrotten. De träd som har fallit har gjort det nära brotten. Kan det vara så att vinden får tillräcklig fart där skogen har fällts? Det är känslig skog, mystisk och ovanlig - endast i Kanada finns något liknande. För vart beslut som fattas i strid med Livets lagar så kommer vi allt närmare den dag där den sista fisken är utfiskad, det sista trädet fällt, den sista floden förgiftad - och det är då vi kommer att se att det inte går att äta pengar. Kan vi inte fatta det innan??
Krå! Gynna Föreningen Rädda Ojnareskog!