Vår vid Igelbäcken

Efter morgonyogan blev det en hel dag inne med dator och papper igår - och plugg. När jag äntligen kom ut strejkade vänster fot och jag kom bara ett par hundra meter, ner till en liten bro över Igelbäcken. (fortfarande Järvafältet) Där stod jag och betraktade vattnets virvlar och en stor al. Helgens yogakurs hade det goda med sig att jag hade en annan takt än jag brukade - foten spelade väl in också - men jag stannade bara till och njöt av att få vara en stund i nuet där jag kunde känna både trädets och vattnets närvaro. Tydligen blev jag genom min orörlighet också omärkbar, för en promenerande man i joggingkläder började dra i sina kläder och vända sig mot trädet. Jag anade att jag inte ville se resten så jag hejade på honom. Han såg överraskad ut, hälsade och skyndade vidare. I samband med det började jag räkna besökare på fältet, inom mitt synfält. När jag räknat till 20 människor på fem minuter slutate jag. Visst, somliga hade hund i sällskap, men långt ifrån alla. Tre ungdomar kom ifrån Hjulstahållet, så de kanske nyttjade fältets sammanbindande stigar? Det där snacket med "bara hundägare" förstår jag inte heller. Är det inte ett känt faktum att många människor skaffar hund just för att komma ut i naturen? Hund är både bra kompis och god anledning att komma ut. Då behövs ju lite obebyggda marker att gå i också, annars faller ju den idén, för dem.

Apropå NUET så läste jag i morgontidningen om en ny new age guru som talade om vitsen av att vara i nuet. Bland mycket annat nu-orienterat menade han att vårt fokus på det intellektuella gjorde oss mindre lyckliga, mindre närvarande. Det är väl kanske inte hugget i sten, för ibland kan jag bli väldigt lycklig av också det intellektuella arbetet - men det behöver sin motvikt och balans i att man ger sig tid att känna hela kroppen, ta in omgivningen och bara vara. (Och oj vad jag har glömt att göra det sen jag började plugga igen!) Inte är det särskilt nytt heller, både buddhister och yogis har jobbat total närvaro i årtusenden...

Betongarslen och gröna kilar

Nu dräglar exploatörerna över Stockholms gröna kilar igen. Stort uppslag i Svd 13 april, se www.svd.se/kultur. Det senaste slagordet är SEGREGERING. De gröna kilarna segregerar - inte kultur och ohejdade vanor. jo, jo. Det krävdes nog en del brainstorming bland stads- och landskapsarkitekter och byggherrar för att komma på det. Jag kan inte uttala mig om alla grönområden i alla förorter, men Järvafältet, som enligt artikeln ansågs outnyttjat ser i mina ögon väldigt välbesökt ut. Och jag har utsikt från fönstret... Inte verkar fältet segregera heller. I en kommentar till en blogg om stadens gröna döda ytor skrev jag:

Segregering skapas inte av grönområden utan vid kaffeborden i “vi och dom-relaterade diskussioner” om i princip allt som hör mänsklig vardag till. Det sker hemma likaväl som ute, på arbetsplatser, utbildningar etc. Stadens grönområden är viktiga, inte bara som lungor, inte bara för människor utan för andra varelser: stadens djur- och fågelliv till exempel.

Man skulle lika gärna kunna säga att Järvafältet binder samman förorterna Rinkeby, Kista, Husby, Akalla och Hjulsta som att fältet separerar. Det finns gott om gångvägar och stigar i området och de som går emellan dessa förorter - eller bara ikring för rekreation - är av alla åldrar och alla nationaliteter. Här finns damer i burka som går från Husby till Rinkeby för att handla eller träffa vänner, här finns hundägare av olika ursprung som accompanjeras av sina fyrfotingar i olika storlekar; här finns joggare, pensionärer, ungar i alla åldrar, tjejer med häst och vagn. Till och med ungdomar som promenerar getter! Ställen som Akalla 4Hgård försöker motverka segregation, men Akalla 4Hgård lever under ständigt ekonomiskt hot. Då räcker inte integrationstankar för stöd, konstigt nog. Om vi istället tittar på ett urbant fenomen, Kista galleria, så finns även där folk av flera nationaliteter, men umgås de mer än vad gör i det gröna? Att skylla segregationen på Stockholms gröna kilar luktar lobbyism för att få exploatera.


Det finns inte så mycket pengar att tjäna på grönområden som får förbli gröna. (Läs gärna en gammal klassiker, Aldous Huxley: Du sköna nya värld) Folk som går i skogen eller joggar på fältet gör inte av med mycket pengar just då - även om de kan vara kreativa på annat sätt. Här en bild från ett tidigare år med snö:


Vem som än har gjort denna filur - Det är den sötaste snögubbe jag någonsin har sett, men det finns ju andra snögubbar...

http://www.boksidan.net/bok.asp?bokid=699 har en recension av Du sköna nya värld